Fakta om astronauter och livet i rymden

Astronauter är utbildade besättningsmedlemmar som arbetar i rymdfarkoster och rymdstationer. Arbetet omfattar betydligt mer än att styra en farkost: forskning, underhåll, medicinska rutiner, robotik, fysisk träning och ibland rymdpromenader ingår.

Krav och utbildning varierar mellan rymdorganisationer. NASA:s aktuella astronautprogram är ett användbart exempel, men ESA, JAXA, CSA och andra organisationer har egna urvalsregler.

Vad krävs för att bli NASA-astronaut?

NASA kräver bland annat amerikanskt medborgarskap, relevant högre utbildning och kvalificerad yrkeserfarenhet. Den grundläggande utbildningsnivån är normalt masterexamen inom ett STEM-område som teknik, naturvetenskap, datavetenskap eller matematik.

Sökande måste också klara NASA:s medicinska krav för långvarig rymdflygning. Ledarskap, samarbete och kommunikationsförmåga vägs in i urvalet.

Militär bakgrund är inte ett generellt krav. Astronautkåren innehåller bland annat piloter, ingenjörer, läkare, geologer och andra forskare.

Astronautkandidater tränar i flera år

NASA:s nya astronautkandidater genomgår ungefär två års grundutbildning innan de kan bli aktuella för flyguppdrag.

Utbildningen omfattar bland annat rymdstationens system, rymdpromenader, robotarmar, flygning, överlevnad och arbete i team. För framtida månuppdrag ingår även geologi.

Träningen försöker inte ”ta bort gravitationen” på jorden. I stället används bland annat stora bassänger och parabolflygningar för att öva vissa rörelser och arbetsmoment som liknar situationer i mikrogravitation.

Rymdflygning kräver därför både teknisk specialistkunskap och återkommande säkerhetsträning.

Mikrogravitation betyder inte att gravitationen är borta

Astronauterna på den internationella rymdstationen ISS befinner sig fortfarande i jordens gravitationsfält. Stationen och besättningen är i ständig fritt fall runt jorden.

Eftersom allt faller tillsammans upplever astronauterna en miljö med mycket liten skenbar tyngd, ofta kallad mikrogravitation.

Det är därför föremål svävar i kabinen trots att jordens gravitation fortfarande påverkar stationens bana.

Kroppen förändras i mikrogravitation

När kroppen inte längre behöver bära sin vikt på samma sätt minskar belastningen på muskler och skelett. Utan motåtgärder kan astronauter förlora muskelmassa, styrka och bentäthet.

Vätskor fördelas också annorlunda i kroppen, och balanssystem, syn och hjärt-kärlsystem påverkas.

Därför är fysisk träning en del av vardagen på ISS. Besättningen använder specialutrustning för kondition och styrka trots att vanliga vikter inte fungerar på samma sätt i mikrogravitation.

Strålning är en annan risk än mikrogravitation

Utanför jordens skyddande atmosfär utsätts astronauter för mer joniserande strålning än människor på marken. I låg omloppsbana ger jordens magnetfält fortfarande ett visst skydd, men exponeringen är ändå högre.

För färder längre från jorden, exempelvis mot månen, blir strålningsmiljön en ännu viktigare del av riskbedömningen. Rymdorganisationer följer därför besättningens doser och arbetar med skärmning, uppdragsplanering och medicinsk uppföljning.

Hur sover astronauter?

På ISS använder astronauter sovsäckar som fästs så att de inte driver runt och krockar med utrustning eller andra personer.

Det finns inget naturligt ”upp” eller ”ner” på samma sätt som i ett sovrum på jorden. Kroppen behöver heller inte ligga på en madrass för att avlastas.

Stationen kretsar runt jorden ungefär var 90:e minut, vilket ger många soluppgångar och solnedgångar per dygn. Därför används scheman och artificiell belysning för att stödja dygnsrytmen.

Hur äter och dricker man i rymden?

Mat på rymdstationen är förpackad för att vara säker, hållbar och praktisk i mikrogravitation. Vissa rätter är färdiga att äta och andra behöver tillsatt vatten eller uppvärmning.

Smulor och lösa vätskedroppar kan flyta runt och hamna i utrustning. Förpackningar och bestick är därför utformade för att minska problemet.

Vatten är en viktig resurs och en del återvinns genom stationens livsuppehållande system.

Varför tränar astronauter under vatten?

Rymdpromenader kräver att astronauten arbetar i en trycksatt dräkt med begränsad rörlighet. NASA använder Neutral Buoyancy Laboratory, en mycket stor bassäng, för att träna arbetsmoment kring modeller av rymdstationens delar.

Flytkraften kan justeras så att astronauten blir ungefär neutralt flytande. Det är inte identiskt med mikrogravitation, men ger möjlighet att öva rörelser, verktyg och procedurer under lång tid.

ISS är ett laboratorium i omloppsbana

ISS används för forskning inom bland annat biologi, fysik, materialvetenskap och människans anpassning till rymdmiljön.

Experiment i mikrogravitation kan visa fenomen som döljs eller förändras av tyngdkraften på jorden. Samtidigt ger långvariga vistelser data om hur människor reagerar på månader i rymden.

Det är relevant för framtida uppdrag där besättningar ska vara långt från jorden under längre tid.

Artemis II flög runt månen 2026

Äldre texter angav ofta att NASA skulle skicka astronauter tillbaka mot månen ”senast 2024”. Den tidsplanen är passerad.

Artemis II startade den 1 april 2026 och landade i Stilla havet den 10 april 2026. Fyra astronauter flög med Orion runt månen och tillbaka till jorden. Det var den första bemannade färden bortom låg omloppsbana sedan Apollo 17 år 1972.

Uppdraget var en testflygning och innebar ingen månlandning. Senare Artemis-uppdrag är avsedda att bygga vidare mot bemannade aktiviteter vid månen.

Astronaut och kosmonaut – vad är skillnaden?

Orden beskriver i grunden samma yrkesroll men kommer från olika språkliga och institutionella traditioner. Astronaut används bland annat av NASA och flera västliga rymdorganisationer, medan kosmonaut traditionellt används för ryska rymdfarare.

Oavsett benämning kräver mänsklig rymdflygning avancerad teknisk utbildning, medicinsk beredskap och förmåga att samarbeta i en miljö där små misstag kan få stora följder.