Fantastiska geologiska formationer – så har de skapats

Geologiska formationer är resultatet av processer som verkar under allt från sekunder till miljontals år. Plattektonik bygger berg, magma bildar vulkaniska bergarter, vatten och vind eroderar landskap och kemisk vittring löser upp berggrund.

Det spektakulära är ofta kombinationen. Grand Canyon kräver både gammal berggrund, regional höjning och långvarig floderosion. Giant’s Causeway kräver i stället lava som kylts och spruckit på ett regelbundet sätt.

Grand Canyon – erosion genom en upplyft berggrund

Grand Canyon i Arizona visar berglager som representerar en mycket större tidsrymd än själva kanjonens ålder.

Coloradofloden har skurit sig ned genom den upplyfta Colorado-platån under de senaste miljontals åren. Nyare forskning fortsätter att precisera hur det moderna flodsystemet kopplades samman, men det är tydligt att rinnande vatten, regional höjning och erosion tillsammans har format dagens kanjon.

Det är därför missvisande att säga att alla exponerade berglager ”skapades av floden”. Floden har framför allt blottlagt mycket äldre bergarter genom att erodera nedåt.

Giant’s Causeway – basalt som spricker när den svalnar

Giant’s Causeway på Nordirland består av tiotusentals basaltpelare. Basalten bildades genom vulkanisk aktivitet för ungefär 60 miljoner år sedan.

När tjock lava svalnar krymper den. Spänningarna kan då skapa ett polygonalt sprickmönster som utvecklas ned genom lavan. Sexkantiga pelare är vanliga, men kolumnerna behöver inte vara perfekta sexhörningar.

Liknande pelarförklyftning finns på många platser i världen och är ett fysiskt resultat av avkylning, inte av att pelarna har formats individuellt.

Uluru – en synlig rest av mycket äldre sediment

Uluru i centrala Australien är en massiv formation av arkosisk sandsten. Det man ser ovan mark är bara en del av en mycket större bergkropp.

Sedimenten avsattes för hundratals miljoner år sedan och har därefter begravts, cementerats, deformerats och åter exponerats genom erosion.

Uluru är dessutom en plats med djup kulturell och andlig betydelse för Aṉangu, områdets traditionella ägare. Den geologiska beskrivningen är därför bara en del av platsens betydelse.

Salar de Uyuni – salt efter forna sjöar

Salar de Uyuni i Bolivia är världens största sammanhängande saltöken. Området har utvecklats ur äldre sjösystem i Altiplano.

När vatten i slutna bassänger avdunstar koncentreras lösta salter. Upprepade klimat- och hydrologiska förändringar har lämnat ett mycket stort saltskikt.

Under regnperioder kan ett tunt lager vatten täcka delar av saltslätten och skapa den välkända spegeleffekten.

Grottor, stalaktiter och stalagmiter

I kalkstensområden kan svagt surt vatten lösa upp kalciumkarbonat längs sprickor och skapa karstgrottor.

När mineralrikt vatten sedan droppar in i en luftfylld grotta kan koldioxid avges och kalciumkarbonat fällas ut igen.

Avlagringar som växer ned från taket kallas stalaktiter. De som växer upp från golvet kallas stalagmiter. Om de möts kan en pelare bildas.

Bergskedjor – resultat av plattektonik

Många av världens högsta bergskedjor finns där kontinentalplattor kolliderar.

Himalaya är ett tydligt exempel. Indiens kontinentalplatta rör sig in mot Eurasien och jordskorpan förkortas, veckas och förtjockas.

Berg byggs alltså inte upp i ett enda ögonblick. Samtidigt som tektoniken höjer landskapet bryter erosion kontinuerligt ned det.

Vulkaner och lavafält

Vulkaniska formationer uppstår när magma når jordytan eller stelnar nära den. Hur landskapet ser ut beror bland annat på magmans sammansättning, gasinnehåll och hur snabbt materialet kommer ut.

Lättflytande basalt kan skapa vidsträckta lavafält och flacka sköldvulkaner. Mer trögflytande magma kan bidra till brantare vulkaner och explosivare utbrott.

Ett lavafält är därför inte bara ”stelnad magma” i största allmänhet; bergart och form berättar något om hur utbrottet gick till.

Sanddyner – geologi som kan förändras snabbt

Alla geologiska formationer är inte urgamla. Sanddyner kan flytta sig märkbart under betydligt kortare tidsskalor.

Vind transporterar sandkorn och avsätter dem där luftströmmen tappar energi. Dynernas form påverkas av vindriktning, mängden sand, vegetation och markens fuktighet.

En dyn kan därför vara en mycket yngre landform ovanpå berggrund som är hundratals miljoner eller miljarder år gammal.

Wave Rock – gammal granit, yngre landskapsform

Wave Rock i Western Australia är en del av Hyden Rock och består av mycket gammal granit.

Det är viktigt att skilja på bergets ålder och den nuvarande formens ålder. Att graniten är flera miljarder år gammal betyder inte att den vågformade klippytan såg likadan ut under hela den tiden.

Vittring, grundvatten och erosion har gradvis format den exponerade ytan.

Stone Forest – karst i stor skala

Stone Forest i Yunnan i Kina består av höga kalkstenspelare som har utvecklats genom långvarig upplösning och erosion av karbonatberggrund.

Processen är besläktad med den som skapar grottor, men här har erosionen lämnat kvar ett dramatiskt ytlandskap av torn och pelare.

Varför har berg olika färger?

Färg kan bero på mineralinnehåll, oxidation, organiskt material och vittring.

Järnoxider ger ofta röda, orange eller bruna nyanser. Manganmineral kan ge mörka beläggningar. Ljusa kalkstenar och salter reflekterar mer ljus.

Färg är därför en ledtråd, men inte ensam tillräcklig för att identifiera en bergart eller ett mineral.

Vanliga frågor

Hur gammal är Grand Canyon?

Berglagren är mycket äldre än själva kanjonen. Den moderna djupa kanjonen har till stor del formats av Coloradofloden under de senaste miljontals åren.

Varför är basaltpelare ofta sexkantiga?

När en jämntjock lavamassa kyls och krymper fördelas sprickorna på ett sätt som ofta ger polygonala, ibland nära sexkantiga kolumner.

Är alla geologiska formationer miljontals år gamla?

Nej. Berggrunden kan vara mycket gammal medan landformen ovanpå den kan utvecklas snabbt. Sanddyner och vissa erosionsformer kan förändras märkbart på år eller decennier.

Vad är skillnaden mellan stalaktit och stalagmit?

Stalaktiter växer från grottaket nedåt. Stalagmiter växer från golvet uppåt.