Risktagandets natur genom historien

Risk har spelat en stor roll i många händelser som har format historien. Men det är lätt att läsa historien baklänges och anta att en person som lyckades därför måste ha fattat ett klokt beslut.

Risk betyder att utfallet är osäkert. Ett lyckat resultat bevisar inte att sannolikheten för framgång var hög, och ett misslyckande bevisar inte automatiskt att beslutet var irrationellt.

Risk, osäkerhet och efterklokhet

När vi bedömer historiska beslut känner vi facit. Personen som fattade beslutet gjorde det däremot med den information som fanns då.

Det skapar en risk för efterklokhetsbias: när utfallet är känt verkar det mer förutsägbart än det faktiskt var.

En annan fälla är överlevnadsbias. Historieböcker lyfter ofta fram dem som lyckades, medan liknande försök som slutade i nederlag, konkurs eller död får mindre utrymme.

Julius Caesar och Rubicon år 49 f.Kr.

Ett klassiskt exempel på ett beslut som skapade ett tydligt ”före och efter” är när Julius Caesar korsade Rubicon i januari 49 f.Kr.

Han förde med sig den trettonde legionen över gränsen mellan sin provins och Italien. Handlingen bröt mot den politiska och militära ordningen och utlöste ett inbördeskrig mot Pompejus och den senatsfraktion som stödde honom.

Äldre versioner av denna artikel påstod att Caesar korsade med omkring tio legioner och därför hade ett tydligt numerärt övertag. Det är missvisande. Själva korsningen förknippas med Legio XIII, medan Caesars övriga styrkor befann sig på andra platser.

Var Caesars beslut ”kalkylerat”?

Caesar hade erfarenhet, lojala soldater och politiska resurser, men han kunde inte känna det slutliga utfallet.

Det är därför rimligare att beskriva beslutet som ett medvetet steg in i en konflikt med mycket stora konsekvenser än som en enkel modell för hur ”modiga ledare” bör agera.

Efter flera års krig besegrade Caesar sina motståndare och koncentrerade makt i Rom. Det utfallet gör inte riskerna vid Rubicon mindre verkliga.

Marie Curie och forskning med okända faror

Marie Curie är ett annat exempel på varför historisk risk behöver beskrivas försiktigt.

Hon fick Nobelpriset i fysik 1903 tillsammans med Pierre Curie och Henri Becquerel för forskning om strålningsfenomen och Nobelpriset i kemi 1911 för arbete med radium och polonium.

Hennes forskning innebar omfattande exponering för joniserande strålning. Men dagens kunskap om långsiktiga strålrisker fanns inte när den tidiga radioaktivitetsforskningen bedrevs.

Det blir därför missvisande att beskriva arbetet som om Curie fullt ut kände hälsorisken och strategiskt valde att acceptera den. En central del av osäkerheten var just att faran ännu inte var väl förstådd.

Amelia Earhart och teknisk risk

Den 20–21 maj 1932 flög Amelia Earhart ensam och utan mellanlandning över Atlanten från Newfoundland till Nordirland.

Hon blev den första kvinnan att genomföra en sådan soloflygning över Atlanten.

Flygningen krävde planering, navigering, bränslehantering och hantering av tekniska problem. Smithsonian beskriver bland annat isbildning och ett läckande bränslesystem under resan.

Här går det att skilja mellan riskreducering och riskeliminering: förberedelser kan minska vissa faror, men de kan inte göra en pionjärflygning riskfri.

Hasardspel är en annan typ av risk

Historiska beslut under genuin osäkerhet ska inte blandas ihop med spel där sannolikheter och en operatörsfördel är inbyggda i systemet.

Ett kommersiellt exempel är Casino utan spelpaus trustly. I hasardspel innebär ett snabbt betalningsflöde inte att den statistiska risken för spelaren minskar.

Att använda casino som modell för ”strategiskt risktagande” blir därför missvisande. I många casinospel är det långsiktiga förväntade värdet negativt för spelaren på grund av husets fördel.

Risk kan inte bedömas bara från resultatet

Anta att två personer fattar samma beslut med samma information. Den ena får ett gynnsamt utfall och den andra ett ogynnsamt.

Om beslutskvaliteten bedöms enbart efter resultatet riskerar slumpens roll att försvinna ur analysen.

En bättre historisk fråga är därför: vilken information fanns tillgänglig, vilka alternativ fanns, vilka konsekvenser kunde rimligen förutses och hur stora var osäkerheterna?

Risk och sannolikhet är inte samma sak

Sannolikhet beskriver hur troligt ett utfall bedöms vara, medan risk också handlar om konsekvenserna om utfallet inträffar.

Två beslut kan därför ha samma uppskattade sannolikhet för misslyckande men mycket olika risk om det ena misslyckandet är lätt att återhämta sig från och det andra är oåterkalleligt.

Historiska beslut blir särskilt svåra att jämföra när sannolikheterna aldrig kunde mätas exakt från början.

Teknik förändrar vilka risker som går att hantera

Navigationsinstrument, väderprognoser, medicinsk kunskap och kommunikationssystem har gjort vissa aktiviteter betydligt säkrare än de var tidigare.

Samtidigt skapar ny teknik nya beroenden och risker. Historisk jämförelse kräver därför att man bedömer beslut i sin tids tekniska och institutionella sammanhang.

Misslyckanden är en del av riskhistorien

Om vi bara studerar lyckade expeditioner, företag eller militära kampanjer får vi en skev bild.

Många människor tog jämförbara risker utan att bli berömda eftersom resultaten blev dåliga eller aldrig dokumenterades lika väl.

Det är därför mer lärorikt att studera både lyckade och misslyckade beslut än att leta efter en enkel egenskap som alla ”framgångsrika risktagare” skulle ha gemensamt.

Kort sammanfattning

Historiskt risktagande handlar om beslut under osäkerhet. Caesar, Curie och Earhart visar tre olika typer: politisk och militär konflikt, forskning där farorna delvis var okända och tekniskt krävande utforskning.

Den viktigaste lärdomen är inte att stora risker leder till stora framgångar. Det är att beslut måste förstås utifrån den information, de alternativ och de sannolikheter som fanns innan utfallet blev känt.