Faktaguide
Stökiometri – balansera reaktionsformler och räkna med mol
Stegvis guide till stökiometri, balanserade reaktionsformler, molförhållanden, begränsande reaktanter och teoretiskt utbyte.
Stökiometri handlar om att räkna ut hur mycket av ett ämne som reagerar och hur mycket produkt som kan bildas. Utgångspunkten är alltid en balanserad reaktionsformel, eftersom koefficienterna visar förhållandet mellan antalet partiklar och därmed mellan substansmängderna i mol.
Om du har svårt att hålla isär massa och mol kan du börja med mol, substansmängd och molmassa. Här fokuserar vi på själva reaktionen: att balansera, använda molförhållanden och avgöra vilket ämne som begränsar resultatet.
Vad betyder det att balansera en reaktionsformel?
Atomer försvinner inte och uppstår inte ur ingenting vid en vanlig kemisk reaktion. För varje grundämne måste därför lika många atomer finnas före och efter reaktionen. En reaktionsformel är balanserad när den uppfyller detta.
Betrakta det välkända exemplet där väte och syre reagerar och bildar vatten. En obalanserad skrivning är H₂ + O₂ → H₂O. Vänster sida har två syreatomer, men höger sida bara en. För att rätta till det måste vi ändra koefficienterna framför formlerna, inte indexen i själva molekylerna.
Den balanserade formeln är:
2 H₂ + O₂ → 2 H₂O.
Vänster sida innehåller då fyra väteatomer och två syreatomer. Höger sida har samma antal. Koefficienten 2 framför H₂O betyder två vattenmolekyler i partikelmodellen, eller två mol H₂O i en molberäkning.
Varför får man inte ändra siffrorna inne i formlerna?
Indexet i H₂O berättar vilket ämne det är: varje vattenmolekyl har två väteatomer och en syreatom. Om du byter ut H₂O mot H₂O₂ har du skrivit väteperoxid, inte vatten. Det är en annan kemisk förening.
Koefficienten framför formeln beskriver däremot hur många sådana enheter som deltar. 2 H₂O betyder två vattenmolekyler, eller två mol vatten om ekvationen läses i substansmängder. Låt därför indexen stå kvar när du balanserar.
Ett praktiskt arbetssätt är att skriva antalet atomer av varje sort på båda sidor och ändra en koefficient i taget. När du är klar kontrollerar du samtliga atomslag. Vid reaktioner som innehåller joner måste även den totala elektriska laddningen stämma.
Exempel: balansera järn och syre
Anta att en modellreaktion beskriver hur järn och syrgas ger järn(III)oxid. Den obalanserade formeln är Fe + O₂ → Fe₂O₃.
Börja med syre. Minsta gemensamma multipel av 2 och 3 är 6. Sätt därför tre framför O₂ och två framför Fe₂O₃. Då finns sex syreatomer på båda sidor, men nu finns fyra järnatomer på höger sida. Sätt fyra framför Fe.
Resultatet blir 4 Fe + 3 O₂ → 2 Fe₂O₃. Kontroll: fyra järnatomer och sex syreatomer på vardera sidan. Det här är en balanserad reaktionsformel, även om verklig oxidation av järn kan vara mer komplicerad än just en enda idealiserad produkt.
Koefficienterna är molförhållanden
Formeln 2 H₂ + O₂ → 2 H₂O visar att två mol väte reagerar med en mol syre för att bilda två mol vatten, om reaktionen följer denna stökiometri och går fullständigt.
Det är alltså förhållandet 2 : 1 : 2 mellan substansmängderna som är centralt. En mol syrgas kan, om tillräckligt med väte finns, ge två mol vatten. Två mol syrgas kan under samma förutsättning ge fyra mol vatten.
Dessa tal beskriver inte ett massförhållande på 2 : 1 : 2 i gram. Väte och syre har olika molmassa. Först använder vi molförhållandet och sedan räknar vi om den önskade substansmängden till massa.
Beräkning från mol till mol – steg för steg
Fråga: Hur många mol vatten kan bildas ur 0,750 mol syrgas om det finns ett överskott av vätgas och reaktionen blir fullständig?
- Balansera: 2 H₂ + O₂ → 2 H₂O.
- Läs av förhållandet syrgas till vatten: 1 : 2.
- Multiplicera därför syrgasens substansmängd med två.
- n(H₂O) = 0,750 × 2 = 1,50 mol.
Det är lätt att göra misstag om man råkar använda förhållandet mellan H₂ och O₂ i stället för mellan O₂ och H₂O. Markera därför de ämnen som faktiskt förekommer i frågan innan du ställer upp uträkningen.
Beräkning från massa till massa
Fråga: Vilken teoretisk massa vatten motsvarar 2,016 gram väte om syrgas finns i överskott?
Vätgasen har molmassan cirka 2,016 g/mol. Därför motsvarar 2,016 gram 1,000 mol H₂. Enligt reaktionsformeln 2 H₂ + O₂ → 2 H₂O är förhållandet mellan H₂ och H₂O lika med 1 : 1.
Vi kan därför teoretiskt bilda 1,000 mol vatten. Med molmassan cirka 18,015 g/mol får vi m(H₂O) ≈ 18,0 gram.
Mängden vatten är tyngre än den vätemassa som sattes in därför att även syret bidrar med massa. Det strider inte mot massans bevarande: när alla reaktanter räknas med är den sammanlagda massan densamma före och efter reaktionen i ett slutet system.
Vad är en begränsande reaktant?
I många uppgifter finns två reaktanter, men de är inte blandade i precis det förhållande som reaktionsformeln anger. Då kan en ta slut först. Den kallas begränsande reaktant och bestämmer det största möjliga, teoretiska utbytet.
Anta rent matematiskt att du har 3,0 mol H₂ och 1,0 mol O₂. Reaktionsformeln kräver två mol H₂ för varje mol O₂. Den tillgängliga syrgasen kan därför bara reagera med två av de tre molen väte.
Syrgasen är begränsande. Som mest kan 2,0 mol vatten bildas och 1,0 mol vätgas blir över. Det här är ett räkneexempel, inte en uppmaning att blanda eller antända gaser. Sådana gasblandningar kan vara mycket farliga.
Metoden som alltid fungerar för begränsande reaktanter
Om båda reaktanternas substansmängder är kända kan du jämföra hur mycket av varje som finns i relation till koefficienten framför ämnet. För exemplet ovan blir värdena 3,0/2 = 1,5 för H₂ och 1,0/1 = 1,0 för O₂.
Det mindre värdet visar vilken reaktant som kan driva reaktionen kortast enligt den givna ekvationen: här O₂. Därifrån räknas den teoretiska mängden produkt. Metoden fungerar också när uppgiften först ger gram, förutsatt att du gör om varje massa till mol innan jämförelsen.
Kom också ihåg att man inte får jämföra enbart gram av två olika ämnen för att avgöra vilket som tar slut. Olika molmassor gör att lika massor ofta motsvarar helt olika substansmängder.
Teoretiskt utbyte och verkligt utbyte
Det teoretiska utbytet är den största mängd produkt som följer av reaktionsformeln och de tillgängliga reaktanterna under antagandet om fullständig omvandling till den angivna produkten. I en verklig process kan andra reaktioner, förluster vid separation eller ofullständig omvandling göra att mängden blir mindre.
Procentuellt utbyte beräknas som verkligt utbyte / teoretiskt utbyte × 100. Om en uppgift anger 27,0 gram faktiskt erhållen produkt och 36,0 gram teoretiskt utbyte får du 75,0 procent.
Denna kvot beskriver hur mycket produkt som verkligen erhölls i förhållande till den idealiserade beräkningen. Den är inte samma sak som verkningsgrad i en energimaskin.
När använder man stökiometri i andra kemiuppgifter?
Vid titrering används en balanserad syrabasreaktion för att koppla känd koncentration till okänd substansmängd. Vid fällningsreaktioner visar reaktionsformeln vilka joner som bildar ett svårlösligt ämne och i vilket förhållande de behövs.
I fördjupade Kemi 1-frågor kombineras stökiometri även med koncentrationer, begränsande reaktanter och kemiska analyser. Den enklaste vägen är alltid att börja med reaktionsformeln och skriva ut vilka storheter du faktiskt söker.
Checklista före du lämnar in en uträkning
- Är formeln balanserad utan att ämnenas index har ändrats?
- Har du räknat om givna massor till mol med rätt molmassa?
- Använder du rätt koefficienter för de två ämnen som jämförs?
- Finns två reaktanter så att en begränsande reaktant måste bestämmas?
- Skulle svaret anges i mol, gram, liter eller procent, och stämmer enheten?
- Är resultatet rimligt enligt massans bevarande och uppgiftens antaganden?
Denna kontroll ger mer än att bara lära sig en formel utantill: den tränar dig att översätta mellan en reaktions partikelmodell och dess mätbara mängder.
Källor och vidare läsning
Läs vidare
Fördjupa dig i vetenskap, historia, kultur och vardagskunskap
Fördjupa dig i fler sakliga artiklar, förklaringar och guider inom våra ämnesområden.